
Jag har aldrig sett mig själv som en tävlingsmänniska tidigare, däremot är jag extremt målinriktad. Att träna är därför som gjort för mig. Lätt att sätta mål för hur snabbt, ofta och tungt jag ska träna.
För några veckor sedan hade jag satt upp som mål att jag skulle klara 5 km på 25min. Svårt tycker kanske några av er, andra tycker säkert att det är en piece of cake. I mitt fall var det det förstnämnda. Efter att ha tävlat mot mig själv i fyra veckor (då jag började på 32min första gången) nådde jag i lördags mitt mål – 5km på 25.49 min. Galet STORT för mig!
Nu skriver jag inte det här för att jag vill ha en klapp på axeln om hur duktig jag var. Tiden och sträckan är oviktiga i sammanhanget utan den största bedriften är att jag satte upp ett mål som jag uppnådde. Det är lite så jag ser på träningen nu. Från att ha varit en soffpotatis till att träna ca 4-5 gånger i veckan är en stor livsstilsförändring för mig. Men min träningshistoria är inget som är unikt.
För lite mer än tre år sedan började jag träna regelbundet. Annars var det medicinering som gällde. Jag fick ett besked från min läkare att för att må bra nu och i framtiden behövde jag gå ner lite i vikt och förbättra mina blodvärden. Samtidigt som jag har en hormonell obalans som gör att jag går upp i vikt utan särskilt mycket påverkan. Ett moment 22 kan det tyckas för många men detta fick mig verkligen att ta tag i mig själv och ändra min livsstil totalt. Att veta att jag tack vara att jag tränar inte behöver äta mediciner är det största målet jag kan ha. Större än viljan att gå ner i vikt.
Samtidigt som jag är glad och stolt över min målmedvetenhet reflekterar jag även över den träningshets som syns mer och mer. Vi matas allt mer med att fit is the new slim, och visst är det toppen att idealet är en vältränad kropp framför en avmagrad, men träningshetsen kan också gå överstyr. Frågan man måste ställa sig är: vem tränar jag för egentligen? Svaret borde vara för mig själv och för att må bra. Först då blir träningen sund, du får bättre och jämnare resultat och framförallt så blir träningen rolig och inte ett ångestmoment.
Hur är din syn på träning? Dela gärna med dig